Alltså jag förstår inte varför jag varenda år blir lika nedstämd på hösten, och det är inget annorlunda detta år. Skolångesten är större än någonsin, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer in på det jag sökt till våren istället så jag kan lämna detta bakom mig. Annars får jag väl ge mig ut och jobba igen tills jag hittar på någon annan lösning till livet. 

Det som gjort mig glad denna vecka är Elin som har lyckats stå ut med mig, vi har fikat ungefär hur mycket som helst, lagat middagar och kollat på movies. Men hon ska få andas i helgen, för imorgon tar jag och Daniel och rör oss söderut mot Malmö & Köpenhamn, det ska bli SÅ kul! 

 

Så på måndag snickrar jag ihop ett fantastiskt livsglatt inlägg åt er kära fans.